Ett tacktal

Alltid när det händer en större förändring i mitt liv så kollar jag alltid i backspegeln, bara för att tänka efter på vad jag gjort och vad jag har lärt mig utav tiden. Tiden här uppe har nog varit ganska nyttig, och jag har aldrig haft det såhär lugnt sen jag var 15. Eller rätt och slätt jag har aldrig varit utan arbete sen jag var 15. Nu så har jag packat ihop lite grejer så att jag ska klara mig ett tag, och jag hoppas att mitt "äventyr" kommer att mynna ut i någonting gott. Hur det än blir så känner jag att det här är ett naturligt steg, eftersom jag absolut inte vill riskera att frysa fast i det som finns här uppe.

Många kanske tycker att jag är galen som slänger ner lite kläder i resväskor, bokar en flygbiljett och sätter mig på första bästa plan och försvarar mig med att "saker och ting löser sig alltid i slutändan". Men vem vill gå genom livet utan att någonsin ta en risk? Istället bara följa den utstakade vägen - den som kanske är den enklaste!? För tar man inga chanser så kan man aldrig heller vinna något, i min mening. Kämpar man tillräckligt hårt så är jag övertygad om att det alltid löser sig, och skulle jag tycka något annat så skulle jag aldrig åka...

Som sagt så är jag glad över tiden jag fått här uppe, jag har träffat nya människor, som har sagt tänkvärda saker, och som framförallt berört mig, och gjort min tid här uppe i lapphelvet så mycket roligare än det skulle kunna varit. Jag kommer sakna Madde, med våra underbara promenader, roliga diskussioner och vilda kvällar! Evelina, trots sin snabbvisit så hade jag riktigt kul under tiden du var här, och våra vägar möts ju i Stockholm! Linadela, de två sista veckorna hade nog varit outhärdliga om det inte vore för vårt vindrickande, våra danser, vårt godisätande, och våra pratstunder! Utekvällen är dock det bästa, jag har verkligen aldrig haft så kul på riktigt länge! Sen så är det självklart min mor, min syster och min far som gjort att tiden gått att uthärda, för som dem har kämpat att jag ska trivas! - stor eloge! Självklart en eloge till alla er andra också!

Med detta sagt så vill jag tacka för mig, och meddela att detta blir det sista inlägget som norrlandsbo. Bloggen fortsätter dock precis som vanligt, skillnaden är väl att det förhoppningsvis kommer hända mer spännande saker än möten med älgar, långa promenader, "housewifeing" , bastubad och annat som fått tiden att gå...

Så Norrland, tack för mig! Nästa gång jag hör av mig så är jag officiellt en nollåtta!