Ingen jävla räkmacka

En del får vägen plogad och behöver på så sätt inte kämpa så mycket för att komma dit de vill. Att få saker och ting placerat på silverfat hjälper ingen, för det är genom att kämpa som man lär sig, enligt min egen mening. Hur ska du annars kunna uppskatta framgången om du inte gjort något för att få den, utan bara fått den slängt i famnen?

Visst kan man bli arg över att somliga har det lättare än andra, men jag kan säga att jag aldrig skulle vilja byta ut mina erfarenheter mot andras, bara för att de har haft det enkelt för sig. Så för att reda ut det hela - Den enda räkmackan i min närhet är den som gled ner i min mage tidigare ikväll, och jag hade gjort den helt själv!

Roadtripp till Soumi-land

Ett vanligt tidsfördriv på helgerna för oss norrlänningar är att sätta oss i bilen och köra till Haparanda-Torneå... Efter att IKEA kommit dit har det blivit lite av ett "metropol" belive it or not. Det besökarna gör är att handla sprit och lakrits i Finland och möbler i Sverige. Det var en del saker min mor skulle ha från IKEA, så jag och syster hängde på...

När vi var i Finland så blev vi fascinerade över finnarnas sätt att namnge saker, butiker och ting, och att allting slutar på I. För att ta "posti" som som exempel. Detta spårade senare ur och följdes av kommentarer såsom "Yxi, kaxi ICA-maxi" och "Tänk om alko också slutade på I, då hade det ju blivit typ alkis." Låg humor med andra ord.

Dagens största asgarv utdelades dock i IKEA:s restaurang efter en sedvanlig lunch bestående av köttbullar... Då jag frågade syrran om hon kunde hjälpa mig att ställa till en scen. Jag skulle gå och slänga mig i en av sängarna på sovrumsavdelningen, så skulle hon kasta ett täcke över mig, och när täcket täckt mig skulle jag skrika "Ei saa peittää"... Allt för att få lite finska reaktioner, helt enkelt en dag full av skratt!

Fredagsmys

Efter en väldigt dryg eftermiddag så bestämde jag mig för att jag skulle lyxa till det. Motiveringen till detta frosseri (se ovan) löd blandannat: "Du har ju fixat tandläkaren utan att dö, du har ju promenerat 10h den senaste veckan, och du har ju faktiskt inte ätit nåt onyttigt på länge...and so on..."

Så jag satte mig i bilen och handlade snask för 100 spänn. Myste ner mig i soffan och tittade på en gammal film jag hade liggandes, och som jag brukar säga - det finns inget som gör mig lyckligare än en skål med godis, så det enda som saknades var den där famnen jag vill krypa upp i...

En traumatisk upplevelse

3 sprutor och en halvsidig ansiktsförlamning senare så var det klart... Det var ett hål som hade spökat långt bak i en kindtand. Det enda positiva med upplevelsen var den snälla tandläkaren som pratade med mig som om jag vore tre år. När hon satte den tredje sprutan (efter att jag skrikit rakt ut efter första, och andra...) så viskade hon likt en sagoberättare "sov tand, sov tand..." och då insåg att jag fan fick skärpa mig... Visserligen fungerade hennes metod, men jag kände mig som ett barn på kuppen!

När allt var färdigt promenerade jag iväg och köpte de där lyktorna som min mamma tjatat på mig att inhandla... Självklart gick jag förbi en och annan affär också, och blir nästan irriterad över att när jag varken har råd eller behöver vissa grejer - Så ligger de mitt framför ögonen på mig och skriker " ta mig, ta mig... " det är ett fruktansvärt irritationsmoment.

För att få utlopp för min irritation och svära lite utan att någon hör mig bestämde jag mig för att ta mig en svängom med mammas rolls-royce... Så nu är jag glad - och hemmet rent !

Ett jävla elände

Steg upp tidigt idag, bara för att hinna mentalt förbereda mig för vad som komma skall. Idag blir det tandläkaren igen, och jag får en rysning som går från tån till toppen av mitt huvud bara av att tänka på det - för det är verkligen något som jag tycker är fruktansvärt hemskt.

Även om det hela är jävligt eländigt så kommer jag förhoppningsvis lite finare, och mina tänder blir lite gladare. Annars så övar jag in min "akt" som ska ge mig full tillgång till lustgasen... det är nu eller aldrig som det gäller...

En resa genom tiden

Nu har jag suttit ett bra tag och kollat igenom gamla bilder som jag har på datorn, det rör sig nog om ett tusental bilder skulle jag tro. Det är alltid roligt när man ser riktigt gamla bilder för det är nästan så att man kommer på vad man tänkte och kände i det där ögonblicket. Det handlar om allt från, första gången jag satt på en häst - och var livrädd. Till den första fyllan, då jag var - ja... skitfull.

Detta är bilder som aldrig kommer att skåda dagens ljus, utan är gömda i de mest dolda mapparna på min dator. Så idag har jag blivit påmind om; Kanotfärder, tjuvrökning, båtturer, moped-resor, fester, oaser, bryggor, stränder, "photo-sessions" och en hel del annat.

Hursomhelst så finns det bilder som väcker mycket minnen, och jag tänkte bjuda på smakprov på bilder som är tagna för längesedan...

Vi var unga och det största problemet vi hade var att hitta någon som köpte cigg åt oss...

Vardagsspänning

12 koppar kaffe senare insåg jag att det kanske var dags att göra något... Satte mig i bilen körde iväg och köpte två triss, och vann ingenting. (Fast jag hade ju inte förväntat mig något annat heller!) Jag är på jakt efter lite vardagsspänning, men det tycks som att jag får nöja mig med hur dagen flyter på. Det som varit mest spännande idag var min frunch...

Är det inte så att man börjar skälva? Grillad kyckling, keso och thaisås kan verkligen sätta lite spänning i vardagen...

Välbehag & Obehag

Idag har jag varit duktig och klivit upp tidigare än vad jag brukar, delvis för att jag fick mitt dagliga underbara "morgon-sms", vilket ofta får mig pigg och på bra humör. Ibland behöver man den där lilla uppmuntran för att överhuvudtaget klara av att stiga upp ur sängen.

Inatt har jag haft konstiga, väldigt märkliga drömmar - sådana som nästan är för konstiga, så att resultatet blir att man rynkar på pannan och känner sig stum. Jag har bestämt att det hela måste bero på en film jag såg igår. För ett tag sen var jag på en fest där jag fick- "American Crime" en historia baserad på ett av USA:s mest uppmärksammade kriminalfall. Det tror fan att det var uppmärksammat, med tanke på att det kan vara något av det obehagligaste jag sett...

Hurssomhelst försöker jag glömma tanken på misshandlade barn med lite tuggummi-pop!

Den äkta kärleken

Han är svart, ganska hård och otroligt het! Han är min äkta kärlek, den som alltid står där när de andra går. Jag har full kontroll över honom och med ett knapptryck så gör han precis som jag vill, vissa kanske skulle kalla honom för toffel - jag väljer att kalla honom för trotjänare... Han väntar på mig på morgonen när jag kommer ner, efter att ha vilat hela natten.

Jag börjar med att sätta honom i arbete, det första jag gör. Ger honom vatten och pysslar om. Jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att förstå hur mycket han gör för mig, men han vet iaf att om han inte sköter sitt jobb så blir jag varken glad eller pigg. Somliga kanske tycker att jag behandlar honom som en slav, men han ska fan inte klaga för jag sätter på honom flera gånger om dagen...

Vem har skitit på min arm?

Jag har aldrig förstått varför en del människor (läs: min far) refererar till tatueringar som klotter. Själv har jag ser jag dem som en konstform - ända tills jag tittade mig själv i spegeln i morse... Det ser helt enkelt ut som om någon skitit på min arm... Detta kladdiga fenomen är dock helt normalt, det är bara lite kroppsvätskor, salvor och bläck som åstadkommer ett sånt här konstverk!

Resultatet efter duschen, skönt att släppa lös sillen ur sin packetering...

Smärta i diverse former...

Nu har jag gjort mina små ärenden idag... Hos tandläkaren gick det inget vidare och jag måste åka dit på fredag igen... Senare på eftermiddagen åkte jag till tatueraren och fixade till mina stjärnor, eller rättare sagt fyllde i de svarta - på riktigt. Det gick ganska fort och det gjorde bara lite ont. Jag kunde inte avgöra om det var jag som glömt bort hur det kändes sist, eller om denna karl helt enkelt karvade ner bläcket i mitt skinn.

För tillfället så känner jag mig mest som en inpackad brännskadad sill med nedstatt rörelseförmåga, men det sitter inte i så länge... Så nu kan jag med andra ord sträcka näven i skyn utan att behöva förklara mig längre...

Morgon iaktagelser.

Nyvaken, sliten och trött! - Så långt från James Dean man kan komma med andra ord... Just nu känner jag mig ungefär lika sexig som Linda Skugge var den där gången då hon "vek ut" sig i Bon... Håret står åt alla håll, och jag ser allmänt dassig och grå ut, men vad gör det? Jag har ju ändå all tid i världen att ordna till mig själv...

Annars så är jag inne på min tredje kaffekopp... (igår slutade det med 8 st innan jag kände mig vaken). Kanske är det så att vi har ett missbruk på gång? Det lär inte dröja så länge innan min mage sätter ner foten och säger att "nu är det nog.." än så länge har hon inte klagat! Fortsätter att nöta BE-låten på hög volym, och bävar något så fruktansvärt inför tandläkaren senare idag...

Små små ord...

I've got to touch you right now,
try to keep it down - so nobody hears,
connect to whisper, gently in my ears
- everything you say will show me the way...

Jag är inte ett dugg kristen, men jag har blivit frälst...

Skräcken har infunnit sig...

Imorgon blir det fullt upp! Jag har tagit tag i saken och ringt tandläkaren för att förhoppningsvis få åtgärda min ilande kindtand, så efter att ha svarat på frågor om hurvida ont det faktiskt gör, så fick jag till slut en tid imorgon...

Fruktansvärt tandläkar-rädd som jag är har svetten redan börjat lacka och jag bävar över vilka instrument som de ska fylla upp min käft med. Ska det borras så ska jag fanimej ha lustgas, så att jag har någonting att skratta åt iaf. Jag har redan förberett hur jag ska agera för att få lukta på lite gas...

Efter mitt tandläkarbesök så blir det att åka till tatueraren, känns som om min dag imorgon kommer vara full i diverse smärtor, men huvudsaken är ju att det blir bättre

Reaktioner på mushålet...

Jag fick detta i ett mail, och det tycks som om mitt mushål rört om i grytan! Haha

"läste nyss om ett stympat mushål på dina brallor ... kanske en allvarligare observation än det man inledningsvis upplever. (jfr din blogg)mushål har ju flera betydelser.

det kan vara ett hål där möss håller till men också ett hål som inte är mindre/större än att en mus kan ta sig in genom hålet.frågan är kan man sy´igen alla mushål?

knappast ... de flesta sitter så placerade att man måste finna andra vägar för att undanröja sådana hål .. och då infinner sig genast frågan; ska alla mushål åtgärdas ... finns det inte mushål som rimligen bör lämnas utan åtgärd ...

ja har remitterat frågan till svenska akademien som tillsammans med gatronomiska sällskapet får överväga frågan ... jag har i skrivelsen refererat till din iakttagelse ..."

Ett stympat mushål.

Jag vet inte vad jag ska säga åt detta fenomen? Hur har det uppkommit, och vad fyller det för funktion? För ett tag sen tyckte jag att det var ovanligt kallt i mina "mellanregioner". Tänkte inte så mycket på vad detta kunde bero på. Till slut så märkte jag detta fenomenet (se ovan). Vad ska folk säga när de ser detta? Om någon frågar kan jag ju alltid säga att det fyller en "air-conditioning" funktion, fast den förklaringen skulle ändå ingen köpa... Jag väljer helt enkelt att lägga korten på bordet.

Ja gott folk, jag har ett mushål mellan benen, och jag kan inte hålla fingrarna ifrån det. För jag är precis lika fascinerad som ni andra! Ikväll så lekte vi dock för sista gången - jag och mitt mushål. Jag tog fram nålen och förklarade att det skulle bli bäst såhär, sydde sakta och noggrant igen det tills det inte längre syntes några spår av mitt forna mushål...

En dag med Neo

Eftersom jag är världens stoltaste morbor till lilla Neo, så tänkte jag här bjuda på en kavalkad i bilder från dagen... Neo kom tidigt imorse eftersom hans mamma och pappa inte hade sovit någonting, så Neo har busat med mig och mormor hela morgonen! När de vilat klart så var det dags att åka till Leos lekland, ett enormt stort lekland för barn - och jag undrar om det var jag eller Neo som hade roligast... Det var helt klart ett idrottspass, nästan så att svetten lackade i pannan på oss "vuxna" som också var där. Någonting som är helt klart är att det ibland kan vara väldigt roande att bli barn på nytt igen!

Made for the manhattans...

Idag har jag umgåtts med min mor i flera timmar, vi har gått på stan, inhandlat inredning, ätit riktigt god mat och tittat på film samt varvat ner med lösviktsgodis. Folk som känner mig vet hur man ska få mig att le - man sätter en enorm skål med godis i knät på mig...

tidigare ikväll under min promenad till konsum och macken ca. 3 km bort så bestämde jag mig för att göra ett sista försök med mina triss... Jag sa till mig själv att - om jag inte vinner något idag så ska jag aldrig mer köpa en lott. Naturligtvis vann jag, det blev inga miljoner, men det blev 50 spänn, och ingen blev gladare än jag, speciellt nu i mina hårda tider...

Jag känner verkligen att det börjar vända nu, jag har börjat få tillbaka den där energin som har legat gömd långt inne. Mycket har också med inställning att göra - men jag ser ett klart mål framför mig, och resan till det målet har jag bestämt mig för att göra på bästa möjliga sätt. Energin hade inte heller kunnat komma av sig självt, ni människor runt omkring mig har lockat den ur sitt skal. Så nu hjälps vi åt - och tillsammans räknar ner dagarna!

Så blanda mig en manhattan så länge, så kommer jag snart! ;-)

En ältande fråga

När jag ställer någon en fråga - visst ställer jag den då för att jag vill ha ett ärligt svar? Självklart gör jag det, och i samband med att jag ställt frågan så har jag förlorat makten, och måste på så sätt acceptera svaret som ges mig. Visst kan jag välja att blunda för fakta, men då hade väl själva frågeställningen ingen som helst funktion? Det är som att kasta en tärning och hoppas på sex, men i själva verket landar tärningen på tre. Jag kan ju inte ta upp tärningen och kasta den igen, ända tills jag får det resultatet jag vill ha?! Eller är jag helt ute och cyklar?

Syndernas förlåtelse...

Ibland kan det stå en dyrt att radera minnen... Jag ringde min tatuerare idag och frågade vad min nota skulle landa på. Det visade sig vara lite dyrare än jag trodde, även om det egentligen inte alls är några stora pengar. Det är dock pengar jag hellre hade lagt på något annat, även om jag inte har så mycket till alternativ - såvida jag inte tycker om att förklara mig varje gång jag bär kortärmat och sträcker näven i skyn... Så på tisdag blir jag täckt i riktigt bläck.

Jag har funderat mycket idag, och även om jag inte gjort så mycket, så känner jag mig ändå helt slut i huvudet. Min mamma vet hur man ska få mig på bra humör, så hon kom och gav mig ett glas rött - och jag tindrade genast till med ögonen . Jag har sagt till mig själv att jag inte ska dricka vin på ett tag, då syftade jag på vitt... Nu dricker jag rött, (och ser det som syndernas förlåtelse...) Även om jag vet att jag aldrig kommer bli helgonförklarad. Rött vin är för det första inget jag är speciellt förtjust i. Men det är väl ändå bättre med "the next best thing" än ingenting alls?

Det här är det närmaste jag kommit en helgonförklaring...

All in !

Livet har inga som helst garantier, eller som Andreas brukar säga - Den enda garantin du får är på vit och elektronikvaror och den är bara i tre år... Han har rätt, för det är ju faktiskt så! Så även om livet är helt utan garantier kanske man inte ska vara rädd för att satsa? För om man aldrig satsar så kan man heller aldrig vinna något. Så om jag aldrig hade skrapat de där trissen igår så hade jag heller aldrig vetat om jag vunnit eller förlorat - oavsett så ser jag mig själv som en vinnare.

Så nu är det min tur att satsa allting på ett kort, åka iväg härifrån - inom en väldigt snar framtid. Hitta mig nåt vettigt att göra, någonstans att bo - för att börja om på nytt. För om jag ska vara ärlig, jag kan inte sitta här uppe mycket längre... För snart blir disktrasan en del av min kropp.

Jag är är redo nu - All in!

En strimma hopp

En riktigt bitter min...

Jag har tjurat hela eftermiddagen eftersom jag inte vann något på min triss, varit sådär riktigt bitter gammal kärring... Men det får man vara, ibland. Det blir ju bara löjligt att påstå att man inte är bitter, när alla ändå förstår att den ända man försöker övertala är sig själv. För är inte den bittraste människan den som avslutar varenda mening med - "Men jag är inte bitter!" Så jag ska vara ärlig, jag är bitter - för jag hatar att inte vinna...

Men så när jag var som bittrast och eländigast, mötte jag henne. En av de få kvinnor som lyckas lysa upp ett totalt jävla mörker med sitt leende och sin omtänksamhet. Vi möttes enligt min stegräknare efter ca 3000 steg -på en parkering och jag var på "mission" för att inhandla koriander. Jag gav henne en stor kram och hon vände upp och ner på hela min värld, med det där leendet som hon alltid har. Med sina ord fick hon mig att glömma fokuseringen på att vara bitter. Istället pratade vi om hur livet är, har varit, och vart vi är påväg. Jag måste erkänna att jag ser en strimma ljus där i andra sidan på tunneln... Hon är min gamla chef, och helt enkelt världens underbaraste - Sara!

Förutom Sara, så får Christian mig på bra humör, så jag har inte något emot att lyssna på honom flera timmar om dagen...

Så ironiskt...

Att köpa en triss skulle inte vara det lättaste... (jag borde anat oråd redan då). Den lokala kiosken som är ungefär två minuters promenad från mitt hem visade sig inte sälja några. Så då fick jag sätta mig i bilen och köra till preem... För att pröva lyckan för 50 kr - och jag kom fram till att:

Svenska spel kan slänga sig i väggen! - "Plötsligt händer det!" - (när i helvete då? - jag väntar fortfarande.) Än en gång har de förstört mina drömmar om att bli miljonär, och via det komma på flykt från det tillfälliga housewife livet jag lever. Det blir ingen lägenhet, inga resor, ingen inredning inte heller några nya kläder... Kanske jag skulle satsa på att bli golddigger istället för att köpa lotter? - Nej, det är inte riktigt min stil, så jag håller hårt i mina triss i fortsättningen...

Tillfälligt avbrott

Står på alla fyra i bastun och knäskurar - ni vet sånt man gjorde på 50-talet för att det skulle bli så rent att tillochmed en måltid kunde förtäras på golvet. Jag kommer på mig själv, Jag har nästan blivit en Bree! Det är inte normalt att svära över att det är slut "allrent", och konstatera att "Yes fungerar bra att diska med - men helvete vad drygt det var att skura golvet med!" Halvt skrattandes och hög på kemikalier städar jag klart, för att sedan återgå till någon roligare syssla...

Efter timmar av facebookande och annat så hamnar jag på hemnet. Jag klickar igenom objekt för objekt och får nästan en tår i ögat över hur underbart vissa lägenheter uppenbarar sig. Imorgon ska jag banne mig promenera iväg till kiosken och köpa mig en triss, för någon gång är det väl för fan min tur!

Jag återkommer angående trissvinsten!

Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit

When shall we two meet again?

In thunder, lightning, or in rain?

When the hurly-burly's done

When the battle's lost and won

*

Jag har fastnat i mina latinska citat - och gamla låtar på youtube...

Cravings for fur...

Ibland vet man aldrig vad man har förens man lämnat det, eller varit ifrån det tillräckligt länge. Så är det nu, varje promenad jag går så känner jag mig lite ensam, det är något som saknas. Det är han den lilla krabaten, han som alltid lyssnade på mitt tjat... Han som aldrig ifrågasatte det jag berättade, han som följde varenda steg jag tog... Han må vara världens dampigaste energi-knippe, och många gånger har han fått mig att drivas till totalt vansinne - men fan vad jag vill mysa upp mig i soffan med honom nu...

Många gånger har vi gått längs vilsestigen, men alltid hittat hem...

Morgon

Nyvaken och så sjukt trött! Jag förstår inte, jag har alltid varit en morgonpigg människa - vad fan har hänt? Detta är inte okej längre... I hopp om att bli piggare hinkar jag mitt kaffe och har snart druckit upp en hel kanna - och inte fan känner jag mig piggare... Känslan jag har just nu är lite som att jag sitter fast i en stupstock med byxorna nerdragna - festligt va?

Housewife sysslor...

Idag har jag varit duktig, riktigt duktig... I flera timmar har jag stökat på här hemma. Jag har tömt diskmaskinen, hängt in alla tvättade kläder i garderoben, städat upp på rummet, skottat snö, plockat undan saker som stått framme, dammsugit hela huset och nu så står middagen i ugnen. Hur housewife låter inte det?! Jag känner mig som en riktig kärring faktiskt... Jag vet inte vad jag ska skylla detta husliga fenomen på? Antingen handlar det om att jag har ett enormt stort hjärta och vill hjälpa min mor med de diverse husliga sysslorna, eller så handlar det bara om att jag har så förbannat lite att göra? Jag skulle tippa på att det är en 50/50 situation...

Världen är bra allt liten

Gång på gång får jag bevisat för mig att världen är allt bra (för) liten... Ibland verkar det som om folk vet om saker som jag själv inte hade en aning om, även om det är jag som är huvudpersonen i handlingen?! Det är iaf minst sagt intressant att höra om bravaderna, speciellt eftersom jag aldrig bryr mig om folk som snackar heller... Jag tycker ofta att sådana situationer är väldigt komiska, och jag skrattar åt det. För hur saker och ting egentligen var/är är det bara de inblandade som kan svara på, det är bara de som var med om själva händelsen som har de sanna svaren. Så släpp paranoida teorier, och fråga om det är nåt du undrar...

Så nu ställer jag frågan:

-Kan jag klia mig i häcken utan att någon får reda på det?!

Mitt liv som rockstjärna

Vilken kväll det var igår, mina "två" glas vin blev snabbt en flaska. Syster och hennes man befann sig på en fest inne i stan, så jag fick erbjudandet om att komma dit. Även fast jag tackat nej tidigare, av anledningen att min plånbok inte klarar av mer fest. Men igårkväll så tyckte jag att det var självklart att jag skulle åka dit! Jag hade faktiskt riktigt roligt, och träffade en del gamla vänner som jag inte sett på ett tag, och även denna gång bjöd en vän mig på en förrädisk shot...

Det slutade med att jag gick och köpte två pizzor, tog en under varje arm och gick förbi en vän, snackade av mig lite - för att senare möta upp syster och hennes man för att ta en taxi hem.

Kanske är det dags för mig att inse att jag inte kan leva livet som en "rockstar"? Plånboken blir tunnare, pizzan ligger i en hög i kanten av kartongen - och ångesten dagen efter är påtagligt stor. Jag tröstar mig med att jag iaf hade roligt - och det är huvudsaken!

En vit kväll

Efter denna "hårda" dag, tänkte jag nu unna mig ett (eller två...) glas vin. Dammade av en gammal flaska vitt som stått och skräpat i tvättstugan sen i julas. Jag har sen i måndags inte varit speciellt sugen på någon alkoholhaltig dryck överhuvudtaget... Jag hävdar fortfarande att den där shoten en kompis bjöd mig på måste innehållit något som min kropp inte tålde. Nu har jag dock fått tillbaka suget. Sitter ensam hemma och är harmonisk, lyssnar på bra musik och avnjuter... Samtidigt så tänker jag på er där ute som inte kan ta del av detta "underbara", såhär på lördagskvällen, speciellt ni antibiotikaknaprande - eftersom jag vet att ni hade kunnat döda för ett glas...

Stjärnor

Vart jag än hamnar så tycks det alltid finnas stjärnor med i bilden... På insidan av min överarm sitter 7 stycken, och snett ovanför skrevet sitter en. Nu har jag hittat en ny stjärnbild som etsat sig fast på mitt minne, och som envisas med att inte lämna mitt huvud. Jag får väl helt enkelt acceptera att stjärnorna verkar ha bestämt sig för att stanna, och det har jag faktiskt inget emot. Eller så är det bara så enkelt att jag har en fetisch för örngott...


Annars kanske jag borde gå ut på en promenad och njuta av solnedgången? Men jag tror att jag stannar inne och fokuserar på att hitta en väg härifrån. Under tiden jag funderar på hur jag ska göra med saker och ting, så spelas låten "No stress" och jag gör som alla andra dagar, dricker mitt kaffe och surfar vidare...

En promenad utan slut

Det känns som om jag promenerar längs en väg i ett vinterlandskap men aldrig når målet...Jag har knappt hunnit kliva upp innan jag kände mig helt slut, och psykiskt utmattad. Idag gjorde jag ett besök hos arbetsförmedlingen, i hopp om att kunna knycka åt mig några extra kronor och slippa leva på mitt sparade kapital. Icke, icke, icke att det skulle gå! I helvete heller... Som vanligt så var det av anledningen med att jag var "för ung"?! Visst får jag en hel del "gratis" eftersom jag är ung, och det finns en del fördelar - jag får boka billiga flygbiljetter mm. Men ännu oftare ses det som en nackdel..

Just nu så hinkar jag mängder med koffein i form av kaffe och redbull, för att få tillbaka den energin jag vet ligger gömd någonstans i min kropp. Även fast det idag inte var någon bra dag (hittills) så vet jag egentligen att det kommer gå bra, även fast jag kanske blir några tusen fattigare längs vägen, och en fördel jag har gentemot de som är äldre är att jag iaf inte hunnit bli bitter...

Walk of shame.

I några dagar har jag belägrat huvudstaden - och gjort den osäker. Det har blivit en del diverse bravader och nya möten, det har druckits kaffe, det har ätits middagar, det har sprungits på arbetsintervjuer och det har festats loss... Framförallt så har det varit riktigt kul!

Men så igår så skulle jag påminnas om den där kvällen i november förra året... Den kvällen som gett mig ångest i veckor. Jag träffar en kompis till mig, på lunch, och han frågar om jag inte ska promenera ner och hämta mina glasögon som jag "tappade" bort sist jag besökte stan... Ja det kanske jag borde göra erkände jag. Så jag klampade iväg genom hela stan. Väl framme möts jag av en tjej som frågar vad jag vill ha hjälp med, jag förklarar situationen och ser säkerligen alldeles skamsen ut. Hon ler hela tiden från det jag kom till dess att jag gick...som om visste precis vad jag hade haft för mig !

Hursomhelst så har jag fått tillbaka mina glasögon, och iochmed mitt tillfälliga synbortfall så har även mitt omdöme varit som borttappat, låt oss hoppas att det går hand i hand och när jag nu har mina glasögon även får tillbaka mitt omdöme!