Syndernas förlåtelse...

Ibland kan det stå en dyrt att radera minnen... Jag ringde min tatuerare idag och frågade vad min nota skulle landa på. Det visade sig vara lite dyrare än jag trodde, även om det egentligen inte alls är några stora pengar. Det är dock pengar jag hellre hade lagt på något annat, även om jag inte har så mycket till alternativ - såvida jag inte tycker om att förklara mig varje gång jag bär kortärmat och sträcker näven i skyn... Så på tisdag blir jag täckt i riktigt bläck.

Jag har funderat mycket idag, och även om jag inte gjort så mycket, så känner jag mig ändå helt slut i huvudet. Min mamma vet hur man ska få mig på bra humör, så hon kom och gav mig ett glas rött - och jag tindrade genast till med ögonen . Jag har sagt till mig själv att jag inte ska dricka vin på ett tag, då syftade jag på vitt... Nu dricker jag rött, (och ser det som syndernas förlåtelse...) Även om jag vet att jag aldrig kommer bli helgonförklarad. Rött vin är för det första inget jag är speciellt förtjust i. Men det är väl ändå bättre med "the next best thing" än ingenting alls?

Det här är det närmaste jag kommit en helgonförklaring...