Walk of shame.

I några dagar har jag belägrat huvudstaden - och gjort den osäker. Det har blivit en del diverse bravader och nya möten, det har druckits kaffe, det har ätits middagar, det har sprungits på arbetsintervjuer och det har festats loss... Framförallt så har det varit riktigt kul!

Men så igår så skulle jag påminnas om den där kvällen i november förra året... Den kvällen som gett mig ångest i veckor. Jag träffar en kompis till mig, på lunch, och han frågar om jag inte ska promenera ner och hämta mina glasögon som jag "tappade" bort sist jag besökte stan... Ja det kanske jag borde göra erkände jag. Så jag klampade iväg genom hela stan. Väl framme möts jag av en tjej som frågar vad jag vill ha hjälp med, jag förklarar situationen och ser säkerligen alldeles skamsen ut. Hon ler hela tiden från det jag kom till dess att jag gick...som om visste precis vad jag hade haft för mig !

Hursomhelst så har jag fått tillbaka mina glasögon, och iochmed mitt tillfälliga synbortfall så har även mitt omdöme varit som borttappat, låt oss hoppas att det går hand i hand och när jag nu har mina glasögon även får tillbaka mitt omdöme!