Hjärtat i halsgropen.

Igår var jag med om en fruktansvärd händelse, som hade gjort varenda tysk helt euroforisk. Mig skrämde den dock slag på! Klockan var ca 00.30 och jag står på bron och pratar i telefonen....

Hör hur det plötsligt låter som att någon springer mot mig och alldeles strax kommer fram bakom husknuten. Jag gör mig beredd för att springa mot dörren, men står ändå kvar, nyfiken på att se vad det är som kommer med sånt besked. Känner redan hur pulsen slår, och hur rädslan över att bli våldtagen i snödrivan kommer närmare, denna decembernatt när jag står halvnaken ute i de 13 minusgradrarna.

Sen står han där, skogens konung! En älgjävel har sprungit fram bakom husknuten. Jag är rejält chockad och skriker rätt ut (den stod faktiskt bara 2 meter ifrån mig) och var lite mindre än en elefant. Självklart blir älgen livrädd och sätter iväg med en jävla fart mot grannens gård...

I flera minuter står jag kvar och skakar och kan knappt få fram ett ord...

Känner mig räddad, och glad för att jag än en gång klarat mig undan mina farhågor...

Funderar en stund till medan jag skakar, och tänker

- Det är fan bara i norrland man upplever nåt sånt här...